lördag 7 mars 2009

Mår illa idag igen, ont i huvudet idag igen...

Hela den här veckan har jag haft migrän varje dag, har mått illa varje dag... har jobbat i alla fall. Jag hade bett min chef att få vara ledig i måndags och i onsdags, men fick nej! Vi måste tänka på produktionen! Jag har jobbat in 30 timmar... tycker att jag har dragit mitt strå till stacken... Men nu har vi kollegor som är sjuka och då kan jag ju inte få vara ledig två strödagar... tack chefen! I måndags skulle jag ha varit ledig för att hjälpa Micke med sin flytt, i onsdags skulle jag ha följt med Jenni och hennes make till Stockholm när de skulle på 3D ultraljud. Nu blev det inget alls för min del. Har sett ett par bilder på mitt kommande barnbarn, Melker. Himmel så fin han är!! Tänk att få ha varit med på ultraljudet! Jag hade nog gråtit mig helt mosig!! Jag blir alldeles rörd när jag ser bilderna på honom när han ligger så gosigt i Jennis mage! Älskade lilla barn vad jag längtar efter att få hålla dig i min famn, nosa dig i nacken, stryka med handen över ditt fjuniga lilla huvud!
Det är inte helt lätt att skriva idag, Linda sitter bredvid och tjattrar och förväntar sig att jag ska lyssna och svara på allt hon säger!!
John har börjat riva dörröppningen till Mickes gamla rum. Vi ska ju bygga om lite nu när han flyttat hemifrån. Hans gamla rum ska bli barrum och då tänker vi flytta på dörröppningen. Gamla barrummet ska bli matrum, där ska det också byggas om lite. Det kommer att bli kanonfint när det klart!!
Nu ska vi väl ta och fixa till oss Linda och jag för idag ska vi hjälpa Micke att möblera i ordning i hans lägenhet igen. Han har fått hela lägenheten omtapetserad i veckan, lister ommålade, köksluckor (inte alla) renoverade, badkaret har ställts på plats igen. Det har blivit så fint i hans lägenhet! Ska leta fram lite hyfsade gardiner ur mina gömmor och ta med. Det blir ju genast lite mysigare när man får textiler i rummen.
Mina tankar går hela tiden till min goa vän i Kvicksund. Hon har det jobbigt just nu. Det har hon i och för sig haft under en längre tid, men nu har hennes nya chef fått tokspel! Jag trodde min var det knäppaste man kunde tänka sig, men hon bleknar i jämförelse med min väns chef!! En riktigt läskig människa! Jag undrar hur mycket min vän ska behöva ta, det känns som hon redan har fått gå igenom så mycket jobbigt att det kan räcka nu. Jag hoppas att hon orkar och jag hoppas att hon vet att både John och jag finns för henne. Skulle vilja bädda in henne i en tillvaro av lugn och ro. Där hon kan få landa och hämta energi och styrka...
Kramisar på er alla!

1 kommentar:

  1. hej vännen. jag blir alldeles tårögd när jag läser det du skrivit. Självklart vet jag att ni stöttar mej. Tänk att jag inte har fällt en ända tår de sista veckorna som gått och dina ord spräckte den hinnan, inte av sorg utan av lycka. Hälsa så gott till micke att jag väntar på en inbjudan, vi har visst lite glas här hemma som han ska ha.

    SvaraRadera