Det har gått alldeles för lång tid sedan jag träffade mina/våra vänner. Man skulle nog kunna säga att jag misssköter mina vänrelationer... Det är inget jag egentligen vill. Jag tycker om våra vänner; Päivi & Rickard, Pia, AnneLie & Åke, Jeanette P, Tomas & Annelie, Jeanette S, Vicky, Lennart & Eva, Kribbe & Eva..... osv. Varför blir det så? Jobbar för mycket? Ja, det gör vi nog både maken och jag. För trötta? Mmm, det är vi. Men frågan är om vi inte skulle bli piggare av deras trevliga samvaro... Blir inte av? Så kan det nog vara. Illa, riktigt illa att man/jag inte prioriterar vännerna mer. Hur som helst så saknar jag er alla. Jag vill inte "tappa bort" er. Hoppas ni finns kvar när jag/vi får ordning på oss själva och ringer er....
Jag skulle behöva mer tid till mina barn och barnbarn, min mamma, min syster med familj. Man ska vara rädd om varandra och inte ta varandra för givna. Jag älskar er och skulle verkligen vilja träffas oftare. Men så var det tiden igen som liksom sätter käppar i hjulet. Eller handlar det om att prioritera sin tid bättre? Veckorna rusar på i en hiskelig fart och när helgen kommer är man helt slut och ska försöka få någon slags ordning hemma.... vilket man/jag inte heller hinner riktigt.
kram, Marita
hallå där. Har ditt dåliga samvete också gjort sej till känna? Men lugn bara. Vi sågs för ca 20 år sen första gången och inte har vi gjort det för sista gången än!
SvaraRadera