måndag 5 april 2010

Utryckning

Satt och pratade med sonen i telefonen, tanken var att jag skulle åka och hämta hit honom... mitt i samtalet får han ett grand mal anfall (epilepsi). Jag hör hur han slår emot väggar och möbler runt omkring sig, hör hur han låter... Jag blir nog aldrig van...känns lika oroande varje gång det sker. Det var bara att hoppa i jacka och skor och fara iväg i all hast, tur jag har nyckel till honom! Han låg på golvet i hallen när jag kom. Blåslagen i hela ansiktet och helt förvirrad. Han kvicknade till efter en kort stund och gick och la sig i sängen. Hans medicin låg på utspridd på hallgolvet...  Nya tabletter och badda pannan en stund. Han var helt slut så han somnade snabbt. Jag gick ut i köket och diskade samtidigt som jag tassade fram och tillbaka för att titta till honom. Han åt lite, slumrade lite...piggade på sig lite. När jag slutligen bestämde mig för att jag inte längre behövdes i hans närhet kramade jag om min lilla (21 år) pojke och for hem igen. Där väntade make och dotter på mat...så det var bara att ta plats i köket igen!! Det blir kyckling med mango chuthey och kokt ris till. Blir nog gott!
Kram, Marita

7 kommentarer:

  1. Skönt att läsa att allt gick bra.

    Cilla♥

    SvaraRadera
  2. Så otäckt när det händer så där när man inte är på plats, tur att det gick bra.......
    Kram A-K

    SvaraRadera
  3. Förstår att det oroar i mamma hjärtat..skönt att det gick fint i alla fall..
    Kraam Nettan

    SvaraRadera
  4. Hej!
    Oo men vad otäckt med ditt sons anfall. Snart kan du göra en god kokospaj till honom. =) Jag lägger upp receptet på bloggen imorgon. =)

    Du är bäst, sååå himla duktig du är som gått ner så mycket i vikt.
    Heja heja!!
    Ha de gott!
    Kram Madeleine

    SvaraRadera
  5. Hej igen! Nu finns receptet på kokospajen på min blogg. Kram madeleine

    SvaraRadera
  6. Men oj, vilken tur att ni pratade i telefon så du visst vad som hände och snabbt kunde åka dit. Förstår din oro.
    Hoppas att middagen blev god.

    Hoppas att du får en bra helg, kram Rebecca.

    SvaraRadera
  7. Stackars sonen, och jag förstår att du blir fruktansvärt rädd. Har sett ett sånt anfall och det glömmer jag aldrig! Vilken tur att du hade honom i luren så du hörde att det hände.
    Skickar en stor kram till dig
    Ha en fin lördag
    AnnaMaria

    SvaraRadera