I morgon är det 23 år sedan maken och jag blev ett par! Vi träffades på ICA Odengatan i Stockholm. Jag jobbade där, stod och plockade upp varor med min kollega. Så stod han där, bakom mig och började prata med min kollega. Det visade sig att de var kompisar. Jag vände mig om och tittade in i hans vackra blå ögon och ett underbart ansikte som det bara strålade om. Våra ögon liksom fastnade i varandra och jag var kär!! Kärlek på ögonblicket om man så säger! Efter det kom han in lite då och då för att prata med Marie, mig kollega.
En kväll, den 11 oktober 1986, skulle jag med Marie och hennes vänner ut på restaurang och disco (man gick på disco på 80 talet!!). John var också med, den kvällen blev vi ett par och har så varit sedan dess. Åren har inte varit utan bekymmer och turbulens... men vi har fixat det, tagit oss igenom dem utan att ta allt för stor skada.... Det är inte lätt att leva i tvåsamhet... Men alternativet är inte heller särskilt lockande. Så ibland kommer man till vägskäl i relationen. Många tankar. Många känslor.
Kram, Marita
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar